Historisk atmosfär

Enligt traditionen grundades Valamo Monastery på 1100-talet, senast på 1300-talet. Dess grundare hedras som två helgon som asketerade på Valamo ö, Sergij och Herman av Valamo.

Klostrets långa historia omfattar perioder präglade av både stark tillväxt och svåra prövningar. Den första verkliga blomstringsperioden infaller i slutet av 1500-talet. I början av 1600-talet förstördes klostret så grundligt att det inte fanns någon klosterverksamhet i Valamo på över hundra år.
Klostrets nya uppgång började med Peter den Stores order från 1716 att återuppbygga Valamo. Från slutet av 1700-talet till början av 1900-talet levde klostret en verklig guldålder både andligt och materiellt: hegumen Nasari, som startade byggarbetet, och hegumen Damaskin, som fortsatte hans arbete, skapade ett verkligt storkloster av Valamo, vars huvudkloster omgavs av tolv skiter eller sidokloster. I det jordbruksbaserade klostret fanns också många hantverksverkstäder, och brödraskapets andliga liv blomstrade, understödd av det traditionella systemet med vägledande äldste. Som flest var brödraskapet år 1913, då det omfattade hela 359 munkar och 562 noviser.

Första och andra världskriget påverkade dock klostrets historia dramatiskt. Klostret, som verkade under den finska ortodoxa kyrkan, evakuerades i februari 1940 och det cirka 200 personer starka brödraskapet fann ett nytt hem i Papinniemi i Heinävesi.

Under de följande decennierna hotades klostrets fortbestånd när brödraskapet oundvikligen åldrades och minskade i antal. 1970-talet visade sig dock vara upptakten till klostrets nya tillväxt. En ny stenkyrka byggdes på klosterkullen och nya asketer började anlända till brödraskapet. Klostrets huvudsakliga näringsliv förändrades också med ökad turism. Idag är klostret en plats för askes för ett brödraskap på färre än tjugo medlemmar, Finlands viktigaste centrum för ortodox kultur och ett populärt turistmål.

Klostertradition

Den ortodoxa klostertraditionen sträcker sig från Konstantinopel och Greklands Athos via Mellanöstern till Egyptens öknar. Från klostren på Athos anlände de första grekiska munkarna till Novgorod och Karelen möjligen redan på 900-talet. En av dessa var den helige Sergij, som reste via Kiev och Novgorod till sjön Laatokka och var den första som började sin askes på Valamo ö.

Alla ortodoxa asketers liv förenas av samma århundraden gamla regler, vare sig de utövade sin askes som eremiter, i skiter grundade för några få personer, eller i koinobitiska kloster. Regler för eremitlivet skapades av den helige Antonios den store (251-356), känd som grundaren av klosterväsendet. Regler för gemensamt liv upprättades i sin tur av den helige Pachomios den store (286-346). Som den egentliga hörnstenen i det ortodoxa klosterväsendet betraktas den helige Basileios den stores (330-379) stadgar.

Sergij och Herman från Valamo

Klostrets krönika berättar att den grekiskfödde munken Sergij anlände till Valamo vid Laatokka redan på 900-talet. Enligt traditionen fick han senare sällskap av den karelska munken Herman. De heliga fäderna Sergij och Herman visade brödrakåren vägen även till Heinävesi. Vid valet av klostrets nya placering blev nämligen en avgörande faktor en ikon föreställande de heliga fäderna, som hittades i huvudbyggnaden på Papinniemi herrgård, ägd av minister Yrjö Herman Saastamoinen. Bröderna såg ikonens närvaro i Papinniemi som Guds vägledning.

Från Laatokka till Heinävesi

Revolutionen 1917 avbröt klostrets förbindelser med Ryssland. Strax därefter anslöts Valamo och andra ortodoxa munkkloster inom Finlands dåvarande gränser, Konevitsa och Petsamo, till den finska ortodoxa kyrkan. Munkar i den första graden och noviser hade kallats in till första världskriget redan före revolutionen. Efter dessa skeden sjönk antalet personer som strävade efter att bli klosterinvånare drastiskt, och brödrakårens led började tunnas ut. Vid andra världskriget hade brödrakåren minskat till en fjärdedel av tiden före första världskriget. Ett nytt världskrig drev klosterinvånarna på evakueringsresa. Valamos värdeföremål evakuerades i februari 1940 med finska arméns lastbilar längs en isväg byggd över Laatokka. Klostrets brödrakår bosatte sig redan samma höst i Papinniemi i Heinävesi, dit senare även munkarna från Petsamo och Konevitsa kloster flyttade.

Till en ny uppgång

Vid 1970-talet vilade nästan hela brödraskapet från Valamo vid Laatokka på Papinniemis kyrkogård. De dagliga gudstjänsterna utfördes för en tid endast av en åldrande prästmunk, fader Simforian.

1970-talet visade sig dock vara upptakten till Valamos nya tillväxt. I början av decenniet började man i klostret översätta kyrkans gudstjänsttexter till finska. På så sätt öppnades klostrets dagliga gudstjänster, rikare än tidigare, för pilgrimer. Denna återupplivning inifrån klostret stöddes av tanken att bygga en ny kyrka. Med hjälp av klostrets många supportrar stod den nya stenkyrkan färdig 1977. Samtidigt övergick klostret till att använda den gregorianska kalendern och kyrkoslaviska, som tidigare varit gudstjänstspråket, ersattes med finska. Under dessa år började nya asketer återigen bosätta sig i klostret.

Från jordbruk till turism

I början av 1970-talet togs café-restaurangen Trapesa, byggd i den gamla ladugården, i bruk. Den tidigare vagnboden renoverades för att fungera som Röda gästgiveriet, och klostrets hotell stod klart 1983. Senare har ett kulturcentrum (1984) som inkluderar bibliotek, klostermuseum och möteslokaler, ett servicecentrum (1986) som inkluderar reception, vinbutik, souvenirbutik och kontorslokaler, samt en folkhögskola med boendebyggnader (1989) byggts på klosterkullen. Utbyggnaden av kulturcentrets musei- och utställningslokaler stod klar hösten 2006. En liten del av sina intäkter får klostret fortfarande från markens gåvor. Skörden från de rikliga vinbärsodlingarna förädlas till bärviner och likörer i vingårdsfabriken som har varit verksam på Valamos gårdsplan sedan 1998. Även örter som odlas i klostret har använts som råvaror i dryckerna. De senaste åren har jordbruksverksamheten återigen vuxit med ökad trädgårdsodling, biodling och fåravel. Även hantverkstraditionerna lever: i klostret finns en ljusfabrik där årligen cirka 1500 kilo traditionella bivaxljus tillverkas för klostrets behov samt andra ljus och föremål av bivax. Dessutom tillverkar brödraskapet bland annat radband, ikoner tillverkade med olika tekniker och souvenirer.

Valamo klosters igumener 1758-

Hegumen Jefrem 1758-1781
Hegumen Nazari 1781-1801
Hegumen Innokenti 1801-1823
Hegumen Jonafan 1823-1830
Hegumen Varlaam 1830-1833
Hegumen Venjamin 1833-1839
Hegumen Damaskin 1839-1881
Hegumen Jonafan 1881-1891
Hegumen Gabriel 1891-1903
Hegumen Vitali 1903-1905
Hegumen Pafnuti 1905-1907
Hegumen Mavriki 1907-1918
Hegumen Pavlin 1918-1933
Hegumen Hariton 1933-1947
Hegumen Jeronim 1948-1952
Hegumen Nestor 1952-1967
Arkimandrit Simforian 1969-1979
Arkimandrit Panteleimon 1979-1997
Arkimandrit Sergei 1997-2021
Arkimandrit Mikael 2022-

SE. Joensuu biskop Arseni var klostrets tillförordnade ledare 2011-2012

Kontaktinformation

Vägbeskrivningar och kommunikationer

Faktureringsadresser och bankuppgifter
Valamo kloster tillgänglighetsredogörelse

Integritetspolicy

Besökstider

Valamo kloster är öppet året runt. Tjänsternas besökstider varierar beroende på säsong.

Nyhetsbrev

I nyhetsbrevet berättar vi om Valamo klosters aktuella händelser, kommande förhandlingar samt kurser vid institutet. Prenumerera på klostrets nyhetsbrev

Besöksfeedback

Hur gick ert besök i Valamo kloster? Vi skulle uppskatta feedback om de tjänster ni använt.

Tack och välkommen åter!