Till Valamo klosters brödraskap kan vuxna manliga medlemmar av den ortodoxa kyrkan söka sig, som inte har världsliga bindningar – till exempel underhållsberättigade barn. Även den fysiska och särskilt den psykiska hälsan bör vara i ordning, eftersom varje person som strävar efter att ansluta sig till brödraskapet förväntas bidra med en betydande arbetsinsats och ha förmåga att anpassa sig till kraven i ett tätt, reglerat och regelbundet gemenskapsliv.
Det finns många skäl till att söka sig till klostret, och de är personliga. Den viktigaste förutsättningen för att välja klosterlivet är dock en uppriktig klosterkallelse – en önskan att leva ett kristet asketiskt liv i gemenskap enligt Guds vilja.
De som är intresserade av klosterlivet kan skriftligen kontakta klostrets ledare, arkimandrit Mikael. Alla som överväger klosterlivet måste dock komma ihåg att vid sidan av den klosterliga strävan har en ortodox kristen också ett annat lika krävande och respekterat sätt att leva enligt kristna ideal: äktenskapet.
En lång väg till vigningen
Den som avser att gå i kloster lär känna klosterlivet genom att flitigt utföra olika lydnadsplikter som lydnadsbroder, det vill säga novis. När lydnadsbrodern har anpassat sig väl till klostrets livsstil, får han klostrets ledare välsignelse att bära munkdräktens underklädnad, bälte och huvudbonad som kallas skufia. Ett eller två år efter att han kommit till klostret kan lydnadsbrodern formellt ansöka om medlemskap i brödraskapet. Hela brödraskapet röstar om medlemskapet. Efter att ha blivit fullvärdig medlem av brödraskapet har lydnadsbrodern rösträtt vid brödraskapets möten.
När det konstateras att lydnadsbrodern har en fast övertygelse att förbinda sig till klosterlivet för resten av sitt liv, och när han har accepterats som officiell röstberättigad medlem av brödraskapet, kan han vigas till mantelmunk, varvid han kläs i yttermanteln och en huvudbonad med slöja, klobuk. Vigningen till munk sker därefter enligt en tidtabell som igumenen anser lämplig. När han avger de slutgiltiga klosterlöftena lovar den blivande munken att leva resten av sitt liv i celibat, lydnad och utan personlig egendom. I samband med vigningen får munken ett nytt namn, ett bönekranium och en lång, släpig mantel, kallad mantia, som används i gudstjänsterna
