gudstjänster

Botens sakrament (Syndabekännelse)

Deltagande i botens sakrament är en del av det ortodoxa livet. Det är önskvärt att alla har sin egen biktfader, som de besöker regelbundet för att bekänna sina synder. Ofta är bikt också förknippat med pilgrimsfärd. I Valaam-klostret kan ortodoxa personer delta i botens sakrament på begäran. Ofta, under vakan, kommer en av prästerna för att höra bikt. Oftast hörs bikt i den så kallade vinterkyrkan, d.v.s. i en mindre kyrka i anslutning till huvudkyrkan. Om dörren till vinterkyrkan är stängd betyder det vanligtvis att bikt just nu hålls i vinterkyrkan.

Dop och myrrasmörjelse

Dop utförs också i kloster. Det är dock mest naturligt att dop utförs i den församling som den döpte blir medlem i. Dop utförs oftast i den så kallade vinterkyrkan, ibland även i huvudkyrkan. Dop försöker man utföra genom nedsänkning, och därför döps ibland även vuxna i en sjö. Om någon som tillhör den ortodoxa kyrkan redan har blivit döpt tre gånger genom nedsänkning eller genom att mässa i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, kan de anslutas till den ortodoxa kyrkan genom myrrasmörjelse. Kloster utför också kyrkotillhörigheter, till exempel om personen i fråga är någon som har utfört volontärarbete i klostret och har kommit klostret nära.

Förbönsböner

Kyrkor har minneskort för förbönsböner, på vilka man kan skriva namnen på personer man vill be om förbön för. En del av nattvardsbrödet tas till minne av dem under proskomiden före liturgins, eller nattvardsgudstjänstens, början. Endast förnamnet skrivs på korten, helst i dess kyrkliga form. Kort avsedda för levande har vanligtvis röd text, och kort avsedda för döda har svart (eller blå) text. Det är också möjligt att be om att bli ihågkommen i proskomiden i 40 dagar, i ett halvår eller i ett år. En donation ges till klostret för dessa längre minnesstunder, 10 euro för en 40-dagars minnesstund, 50 euro för en halvårs minnesstund och 100 euro för ett års minnesstund. Böner läses också vid namn under bönestunder, eller molebens. De som deltar i bönestunden kan ta med sig egna minneslappar till prästen som leder bönestunden i början av bönestunden, på vilka de har skrivit namnen på de personer som de vill bli tillbedda för under bönestunden.

Panihida

En panihida, eller minnesgudstjänst, är en bön för den avlidnes frälsning. Panihida utförs vanligtvis omedelbart efter döden, 40 dagar efter döden och på dödsdagar. En panihida kan också begäras utförd i ett kloster. Det är brukligt att ge en donation till klostret i samband med panihidan. Panihidas utförs inte under den ljusa veckan efter påsk förrän på Thomastisdagen, och helst på söndagar.

Begravningsgudstjänst

Medlemmar av brödraskapet begravs på klosterkyrkogården, men ibland begravs även lekmän som har stått klostret nära på ett eller annat sätt under sina liv och har kommit överens med klostret om att bli begravda på klosterkyrkogården. Begravningsgudstjänster hålls i kyrkogårdens tsasouna och i klosterkyrkan, beroende på säsong och antalet sörjande. Vid en ortodox begravningsgudstjänst vilar den avlidne mitt i kyrkan i en öppen kista, klädd i ceremoniella kläder, med fötterna vända mot altaret. De sörjande står runt kistan med brinnande rökelse i händerna. Begravningens färg är vit, vilket symboliserar uppståndelsen. Det centrala budskapet i bönerna och psalmerna är förbön för den avlidnes själ och en fast tro på uppståndelsen i Kristus.

Enligt ortodox tradition ska den avlidne begravas tre dagar efter döden, eftersom Kristus uppstod från de döda på tredje dagen. Den avlidne placeras med fötterna vända mot öster, så att hans ansikte i uppståndelsen kommer att vara vänt mot öster. Omedelbart efter döden hålls en minnesgudstjänst, eller panihida, som också bör hållas på den tredje, nionde och fyrtionde dagen efter döden och varje år på årsdagen av dödsfallet.

Vigselceremonier

Vigselceremonier förrättas inte i kloster. Vigselceremonier passar mer naturligt i församlingskyrkor än i ett kloster, som är tillägnat ett annat sätt att leva.